Free falling.
Jag springer längre och längre bort. jag släpper mer och mer. jag släpper för jag orkar inte hålla fast. jag orkar inte klättra uppåt. jag orkar inte blunda längre. men jag vet inte vad jag vill se.
jag vet inte vad jag gjort för fel och varför det blir såhär, men det måste vara mitt fel. jag tycker jag har gjort precis allt jag kan. men om inte ens det är tillräckligt, vad hjälper? hur gör man rätt? och hur fan klättrar man upp ur gropen som funnits där så länge?
och hur gör man när ingen förstår? när ingen förstår på riktigt. när jag inte vill att någon skall förstå.
ibland önskar jag att någon kunde läsa mina tankar och berätta om det verkligen är så illa som jag tror att det är eller om det bara är så töntigt som det låter när jag försöker förklara för folk.
bit ihop och kom igen brukar det låta. men hur gör man när man bitit ihop och kommit igen så många gånger men ändå faller ännu längre ner nästa gång man faller?
